Exterminate!

Sitter och kollar på en inspelning av Grand Prixen från globen igår. Undrar hur många år som jag önskat vara med där, men det finns många andra saker som jag också önskar, tex.

1. Saint Amour, undrar om man kan åka upp till Svantes gård och sno honom obemärkt?
2. På vägen skulle jag kunna stanna till vid Alexander Zetterman och sno hans CWD saker (förutom kavajen, den är ful)
3. Sedan skulle jag åka till Österrike och tömma Bows & Bandits på deras lager

Efter det skulle jag känna mig rätt nöjd ett tag tror jag. Förutom att jag skulle göra ett snabbt stopp vid en skivaffär också, jag behöver mer musik.

Idag klockan 14 kommer något som är väldigt viktigt för mig avgöras. Det är det här som kommer avgöra om jag kommer tillbringa vintern i antingen i depression eller med kylmärken på benen. Jag hoppas på märkena och förfrusna öron.

Jag har lyssnat alldeles för mycket på Last Shadow Puppets den senaste veckan, men vad kan man göra liksom? Mina favoriter är alla covers med Alex Turner som man kan hitta på YouTube, ungefär som den här.


Btw så är Miles röst i refrängen så jävla grym.
That's all for today

Så vad gör man när man inte kan sova fastän man är jättetrött och inte vill något hellre?
Jo, först tänker man att man ska spela lite Yatzy med sig själv men fastnar istället vid sminklådan och kladdar på sig i La Roux stil tills man ser ut som en konstig bifigur i Star Wars. Jag önskar jag hade kunnat hitta en bild på den figuren jag tänkte på men jag orkar inte rannsaka hela fanworlden.

Undrar om man räknas som vuxen när man börjar sortera in papper i olika sektioner i pärmar. Det känns vuxet i alla fall. Men inget fel med det, det är faktiskt skönt att få ordning även om det får mig att låta som en potentiell 30-åring.

Något som jag verkligen kan störa mig på är att jag vill börja meningar med ordet Men. I gymnasiet så sa min svenskalärare att man aldrig kunde börja en mening så och jag förstår hennes poäng för 'men' fortsätter på någonting. Men det känns så bra att göra punkten innan och börja sådär ändå så jag kommer aldrig kunna bli journalist antar jag. Fast det är inte som att de skriver särskilt bra hela tiden, speciellt inte i lokaltidningar.
Ett annat ord som hon dissade var 'ju', och jag vill ju skriva det hela tiden. En gång skrev hon ju-ju på min uppsats och jag är fortfarande grinig över det.

Som tur är så finns det saker som alltid kan muntra upp en, hur nere i botten humöret än är. Fast jag står ändå fast vid att jag tycker att YouTube har blivit sämre ända sedan Google tog över , särskilt med all hjärntvättningsreklam överallt.

Tänk att musikstilarna ändras så mycket, på såpass kort tid ändå. 50-, 60- och 70-talet var liksom bara nice att lyssna på, sedan kom discot och en massa electropop, hiphop och Backstreet Boys mfl. Nu är det Lady Gaga, Rihanna och Britney, varav sistnämnda säkerligen kommer hålla på lika länge som Madonna (om hon inte dör i bilkrasch, flygolycka eller överdos snart).
Fast de som säger att sådan här musik som den nedan är död har fel, fel, oh så fel för det är odödligt. Dessutom görs det sådan här musik fortfarande idag, kanske i annorlunda tappning, men det är inte samma personer som gör det så det är bara logiskt och folk får acceptera att Beatles kommer aldrig igen och alla andra band är inte wannabes. Många är djävulskt bra faktiskt.

Idag var nog första och sista gången (hoppas jag) som jag grät till Backstreet Boys. Egentligen var det inte pågrund av deras djupa texter, men det spelade in en del i situationen.
Där ser man.

Show Me The Meaning Of Being Lonely

Jag hade en plan.
Med min NaNo alltså. För en vecka sedan hade jag värsta upplägget och det gick hur bra som helst. Sedan hände en sak och sedan dess kan jag inte skriva. Jag kan inte komma ihåg vad det var jag ville och om det blir fel kommer jag bli så sur.
Ibland är det en riktig pina att ha höga krav på sig själv. Om jag inte fixar detta så kommer jag  bli så jäkla sur på mig själv. Nu känner jag mig ännu sämre för att jag skriver i så korta meningar. Nu ska jag sluta.

Jag hade ingen aning att det kunde vara så roligt att vara hyper. På mindre än tre timmar så drack jag två caffe latté och en vanlig kopp kaffe, så när jag skulle besiktiga bilen var jag lite nervös eftersom jag aldrig gjort det innan och jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Saken var ju att jag skakade som en hyperaktiv galning. De andra som var där måste tyckte att jag var helkonstig, och för att lugna mig så drack jag ytterligare en kaffe där (den tredje). Det hjälpte lite.
Fast nu har jag allvarliga problem med att sitta stilla och bara för att hälla mer kaffe på kvarnen (haha) så dricker jag en till nu. Jag skiver mycket fortare än vad jag brukar och snart ska jag springa ut till stallet.
Vem behöver alkohol när du har kaffe och Red Bull?
Och om någon undrar, nej, knut gick inte igenom besiktningen.

Det var faktiskt länge sedan jag kände mig såhär pigg eftersom jag varit nere i en depressions period ganska länge. Det är nog därför jag glömt hur kul det är att vara hyper.

Jag vet inte om det bara är jag men på msn händer det märkliga saker. Inte jättemärkliga egentligen, men tillräckligt märkliga för att jag ska bli lite förundrad.
Nästan varje gång som jag loggar in (vilket inte är jätteofta får jag erkänna) så har någon ny lagt till mig som jag inte alls vet vem det är. Oftast tar de aldrig kontakt men när de gör det så är det uteslutande holländare och turkar. Varje gång får jag förklara att jag inte förstår vad de skriver och att jag bara talar svengelska men ändå fortsätter de flesta att skriva på diverse språk, eller inte svara alls.
Var får de ens min msn-adress ifrån liksom?

Iggy Pop - Real Wild Child (Wild One)

Oh, oh! By the way! Jag fuskade inte alls på NaNoWriMo. Istället för att börja från 16000 ord så börjar jag från scratch. Sjukt stolt över att redan ha skrivit 6000 ord, ligger faktiskt lite före.
Får se om det håller i sig.

Vad är det med de där hårstråna? Alla tjatar jämt om olika frisyrer och reparera håret hit och dit men så fort som håret trillar av huvudet, kanske ner på axlarna så måste det bort.
Visst, jag håller med om att det varken är fräscht eller särskilt snyggt att gå omkring med hela baksidan fulla av lösa hårstrån. So far all good.
DOCK. Gud förbjude att det hamnar ett strå i maten. Då säger man "EEEEW!!!!!!!" så att alla fattar att vem det än var som lagade maten så är denna personen superäcklig.
Jaha? Det är ett hårstrå! Åh nej! Tänk på alla bakterier! Tänk om det är samma hårstrå som jag flätade för 20 minuter sedan. Blä!

Madonna - Hollywood