Jag förstår inte det här

Varför är det fortfarande vissa som kollar in hit varje dag? Bloggen stängde för en månad sedan. Den är caputt, följ med mig hit istället.

Bloggflytt

Nu flyttar jag hit! (och jag kommer inte tillbaka hit)


My Queen

Jag är så otroligt tacksam till JK Rowling. Inte bara för att jag växt upp tillsammans med hennes karaktärerna och att hon fick mig att börja läsa böcker, utan också för att precis när man tror att alltihop nästan är över, när man verkligen börjar tro att det kommer ta slut. Då kommer hon med en ny idé som gör att det hela inte känns riktigt lika sorgligt längre. Jag har ingen aning om vad den här Pottermore grejen kommer gå ut på men jag är väldigt glad över att ha något Potteraktigt att se fram emot fastän det inte kommer att komma fler filmer.
Jag kan faktiskt inte riktigt inse att premiären verkligen är precis runt hörnet. Imorgon smäller det liksom. Egentligen så är det väl i övermorgon men det stod 23.59 på min biobiljett. Jag bokade mina biljetter ganska sent på kvällen när de hade släppts för jag hade inte fått tillgång till dator tidigare under dagen, så när jag sätter mig för att boka så ser jag att det bara finns två sammanhängande platser kvar i hela salongen. Om jag hade filmats i det ögonblicket så lovar jag att jag hade kunnat göra succé på YouTube. Jag betalade till och med 20 kronor extra per stol bara för att de två som var kvar var plussäten.
Hur som helst så kommer jag alltså sitta bekvämt med extra benutrymmen längst bak i hörnet på bion imorgon natt. Helt klart något att se fram emot.


På återseende

Jag återkommer om ungefär en månad med förnyade krafter och en ny blogg. Bloggläget kan inte bli sämre än vad det är just nu tycker jag.
Njut av sommaren och söta pojkar (eller flickor såklart) tills vi ses igen!


Tre serier som jag gillar just nu

1. Dexter. Det är svårt och jobbigt att förklara varför men i vilket fall som helst så är tvserien sjukt bra, mycket bättre än böckerna.



2. Det ryktas att den sjunde säsongen av Supernatural som börjar sändas i höst kan komma att vara den sista. Jag älskar serien men någon gång måste den läggas ner och egentligen så tycker jag att det borde ha räckt med de första fem säsongerna.


3. Om mindre än en vecka börjar den fjärde säsongen av True Blood och jag tror att det kommer bli den bästa säsongen hittills. Kolla bara på teasern liksom.


Tänka sig, Beatles dygnet runt!



Mina föräldrar har en sådan här jättetuff radio som jag aldrig förstått mig på, webbradio tror jag det kallas. Nu har jag äntligen lärt mig hur man använder den och tydligen så kan man med bara några enkla knapptryck välja efter genre och sedan lyssna på en massa olika radiokanaler som sänds från hela världen! Till exempel så hittade jag en radiokanal från USA som verkar sända Beatleslåtar dygnet runt. När jag blir stor så vill jag också ha en sådan radio, i väntan på det så får jag väl lyssna via deras hemsida. Det funkar också.

Beatleshysteri!

 

Förresten så hittade jag en rysk Beatleskanal också. Hur kul som helst.


Cause all my life I felt this way but I could never found the words to say


På min iPod, som jag tycker väldigt mycket om, så har jag en massa låtar som jag kanske bara lyssnat någon enstaka gång på, de är mest bara där som en slags utfyllnad. Antagligen utifall att jag någon gång skulle känna för att lyssna på just den låten, även om jag då aldrig har velat göra det innan. Fast det är mer bara hur jag är som person, jag gillar att spara på saker utifall att jag någon gång skulle vilja...
I vintras någon gång så lade jag in en låt som jag trodde skulle bli en sådan utfyllnadslåt. Jag hittade ett nytt band - Hurts, som bestod av två killar klädda i kostym med hål i öronen och bakåtslickat hår. Inte alls den typ av artister som jag brukar lyssna på i vanliga fall men jag gillade deras låt Sunday och jag hittade då även några andra som jag tyckte var rätt bra.
Jag minns inte när men jag skulle gissa på att det var någon gång i mars/april som jag insåg hur bra deras singel Stay var (även om Sunday och Silver Lining också är väldigt bra). Jag är inte tillräckligt duktig för att kunna förklara just varför jag tycker den är så bra men en sak som jag vill tro mig veta är att det här är en sådan låt som kommer vara på soundtracket till mitt liv om något sådant någonsin skulle göras. Om det skulle göras så antar jag att det är jag själv som gör det.

Hurts - Stay (MTV live session)


Här är jag

Jag befinner mig på världens bästa ställe just nu. Fast tre dagar på världens bästa ställe räcker för nu längtar jag faktiskt tillbaka till stan.
En bild kan inte riktigt berätta precis hur bra detta stället är, så bara tro mig när jag säger att det är bra. Under förutsättning att man bortser från jättetöntiga kossor som rymmer bara för att man går förbi deras hage och att jag inte förstod att jag borde tagit på mig solskyddsfaktor. "Det är ju inte så varmt" tyckte jag igår och idag så har jag samma hudfärg som en grillad spätta. Hudcancer FTW! Nej seriöst, jag måste verkligen skärpa till mig när det gäller solskyddsfaktor och sådant där, annars kan man få en ganska rejäl smäll på käften om en sisådär 20 år.


Förresten så hade jag tänkt fixa en sak här på bloggen nästa onsdag. Vad kan det vara då, kanske någon undrar, du som verkar vara en så hängiven och intresserad bloggare.
Jag vet, jag är sjukt rolig och ironisk. Eller? Hur som helst så skriver jag det här eftersom jag har skjutit upp det för länge nu och om jag skriver det här så blir jag liksom tvungen till att fixa det på onsdag.

True Blood 4

Det är mindre än en månad kvar till att den fjärde säsongen av True Blood har premiär. Vissa skulle säkert anse att det är ganska patetiskt att räkna dagarna till att en tv-serie ska börja, dessutom när det är mitt i sommaren och om man sitter inomhus och kollar på tv när det är fint väder så får man ju skämmas lite för det.
Men jag har kommit på två punkter som gör att jag vet att det kommer bli sjukt värt att kolla True Blood i sommar.

  1. Sommaren kommer aldrig, jag lovar. Det kommer vara 14 grader genom hela juli.
  2. Alexander Skarsgård.


En massa hundar

Jag älskar Swedish House Mafias nya video! Annars är jag inte särskilt förtjust i dem men den här videon får mig att smälta. Jag älskar Golden Retrivers. När jag blir stor så ska jag ha en.

Ååååh! Älska.


Vad jag gör just nu:

...gillar blommorna som jag plockade i "parken" bredvid min lägenhet. Jag vet inte om det går att kalla det för park, det är mer ett vildvuxet område med en massa björkar. Innan brukade det bo uteliggare där.
Maskrosen ser väldigt ledsen ut.

 

...lyssar på Edda Magnason. Alltid lika roligt när man hittar en ny artist som man gillar, särskilt när hon påminner lite om Miss Li eller Maia Hirasawa.

 

 

...väntar på att tentaresultat ska komma. Fast det borde faktiskt inte komma på ett tag tror jag. Hatar att inte få veta men samtidigt vill jag inte veta.

 

 

...läser Kafka på stranden. Har egentligen inte tid för att läsa den så det går långsamt framåt. Jag längtar tills i sommar då jag ska ta mig tid att läsa en massa, massa skönlitteratur.

 

 

...kollar på Arkiv X igen. Det blev tyvärr ett långt uppehåll av någon anledning men nu har jag kommit igång igen. Älskar det.

 


Eurovision

Shit vad bra Eric Saade var! Jag var så nervös innan men nu blev jag jätteglad! Yay!
Tydligen så bryr jag mig ganska mycket om Eurovision, fast det har jag nog gjort de senaste elva åren. Därför så kommer detta extraordinära inlägg om Eurovision Song Contest inte handla om årets tävling, utan om de som varit tidigare år.

Jag skulle bli otroligt imponerad om någon faktiskt orkar kolla igenom alla de videos som kommer nedanför. Om du gör det så får du supergärna lämna en kommentar, det skulle göra min dag!

Eurovision 2000 hölls ju i Sverige och jag hade finalen inspelad på VHS och jag kollade på den om och om igen alldeles för många gånger, så därför har jag massa favoriter från den årgången. Roligt ordval jag gjorde där.

Först ut är tjejen i cowboyhatt från Estland.

 

Jag var så fruktansvärt förälskad i den här söta killen från Lettland.

 

Island!!!

 

Och Norge såklart, jag har för mig att jag bloggade något om det här förra året. Detta ger mig så många bra minnen.

 

2001 så var Antique med, väldigt bra.

 

Och partylåten från Estland vann.

 

Ingen kan väl glömma Greklands låt från 2002. GIVE THE PASSWORD!

 

Lettland igen. Så jävla bra.

 

Okej, jag erkänner. Jag orkar inte längre än såhär men efter 2005 så tycker jag att tävlingen har tappat lite av sin charm. Det kanske beror på mig och inte så mycket på Eurovision, hur som helst så är det så. Från -03 till -05 så är det dessutom främst bara vinnarna som stuckit ut och då menar jag Serteb, Ruslana och Elena Paparizou.


Fina klänningar

Jag skäms lite grann över två stycken saker. Dels att jag är så dålig på att överhuvudtaget lägga in något i bloggen och dels för att jag inte bloggat någonting alls om varken årets Melodifestival eller Eurovision. Men jag hade faktiskt tänkt att göra något åt det. Kanske om en dag eller två.

Så vad gör jag nu för tiden? Jo, jag drömmer om fina körsbärs- och tivoliklänningar som säger att de vill bli mina. Saken är den att jag alltid sitter och drömmer om fina kläder på internet men jag tar aldrig mod till mig att köpa något, för jag tycker att det är svårt nog att hitta kläder som passar även om man får se dem på riktigt.

New Look:


Asos:

Freaks and Geeks

Jag älskar tv-serier, det är ingen hemlighet. Jag är ständigt på jakt efter en ny serie som jag kan sträckkolla på och bli besatt av och för några veckor sedan så hittade jag en serie från -99 som antagligen är en av de absolut bästa serierna som någonsin gjorts. Enligt min mening då.
Inte så att den klår Doctor Who, för ärligt talat vad skulle kunna göra det? Säsongspremiären av Doctor Who var förresten för jädrans bra men det hör inte hit, det blir en annan gång.
Flera av skådespelarna som är med i Freaks and Geeks har slagit igenom rätt bra nu, som t ex James Franco, Linda Cardellini, Seth Rogen och min egna favorit Jason Segel. Jag skulle kunna försöka förklara varför serien är så bra men jag skulle inte kunna göra den rätta. Det absolut sämsta med den är det bara gjordes en enda säsong när de lätt hade underlag för att i alla fall göra två. Dumma tv-bolag skyller jag på.


The Freaks


The Geeks
















Linda Cardellini är suverän i huvudrollen som Lindsay.

Och hur kan man inte älska det liksom?


Nästan vindstilla



Kolla vad jag hittade på SMHI:s hemsida. Det ska blåsa EN meter per sekund imorgon. I Malmö. Jag vågar inte riktigt tro på det.

20 grader låter inte heller särskilt dumt tycker jag men det är en sak som jag alltid glömmer bort att uppskatta på vintern. Hur jädrans trist och kallt det än är i januari så slipper man faktiskt myggor, fästingar, soleksem, getingar och alla andra sådana där jobbiga saker. Man slipper svettas också.

Imorgon ska jag nog till Apoteket och köpa Absolut Torr, så kan jag kanske undvika att plåga andra med min odör i sommar.

Min musik

Tidigare idag så började jag tänka på vilken märklig musiksmak jag har. Nu borde det visserligen betraktas som igår istället för idag om man ska vara petig.
Egentligen så tycker jag inte att jag började utveckla en vettig musiksmak förrän efter gymnasiet, när jag började lyssna mer på indie eller så kallad "alternativ musik". Inte så att det gör så att jag känner mig coolare nu än innan (eller jo, lite) men det känns roligare att lyssna på och veta saker som inte alla andra gör.
Sedan tänkte jag på att ingen annan i min familj i stort sett alls tycker om samma musik som jag gör, förutom pappa när han lyssnar på Bruce Springsteen. Jag tycker Bruce är rätt bra, han är snygg för att vara så gammal.
Sedan tänkte jag att jag skulle göra ett blogginlägg om detta för jag ägnade verkligen mycket tankekraft åt att fundera ut vad det egentligen var som jag lyssnade på när jag var tonåring. Vad jag kom fram till var att det faktiskt inte hänt så mycket som jag trott under de här åren.

Men vi tar det från början:


Min första skiva någonsin var smurfhits och jag hade alla de tre första skivorna och de gick på repeat på stereon. Min favoritlåt var Grubbelsmurfen (jag gillade Lemon Tree också men förstod ju inte alls vad det var han sa) och jag var väl en sex eller sju år.


När jag var åtta så fick jag Markoolios skiva i julklapp av mormor och ja, jag hade önskat mig den. Vad jag undrar nu är vad han egentligen menar med albumtiteln "Markoolio sticker hårt".


Och sedan kom eran av Spice Girls. Jag snodde min systers skivor och min favorit var Mel C för hon kunde göra häftiga bakåtvolter.


Jag tycker det är lite tråkigt att 5ive har hamnat i skymundan av Backstreet Boys för jag föredrog alltid deras musik. De var lite funkigare och häftigare (men Nick Carter i B.Boys var såklart sååå söt).

Någon gång i femman så blev det töntigt att gilla Spice Girls för nu skulle man lyssna på Westlife istället. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i dem så jag orkar inte lägga upp en bild på dem.


Min redan nämnda syster brukade härma Destinys Child's danser framför TVn och jag tyckte självklart också att de var det coolaste som fanns. Men de var faktiskt bra på riktigt så jag inte skäms för att säga att jag fortfarande lyssnar på dem. Say My Name och Independent Woman part 1 är bland det bästa som finns inom popgenren tycker jag.


Mitt bland all tonårsångest på högstadiet så började jag lyssna på Kent, något som jag gör än idag men då är det mestadels bara de äldre gitarrlåtarna. Jag är inte så förtjust i det som de släppt den senaste tiden.


Ett tag blev jag besatt av den här RnBgruppen. Det gick över efter ett tag.

Det var på högstadiet som jag började intressera mig lite mer för musik och jag fick flera förälskelser som sitter kvar än idag, så som Madonna, U2, Håkan Hellström (självklart), The Cardigans, Gwen Stefani, No Doubt, The Ark, Lars Winnerbäck, Robyn, Mando Diao, Regina Spektor, Britney Spears, Green Day och bara för att krydda till det hela så slängde jag in lite Gyllene Tider också.


Jag gissar på att jag var femton eller sexton när jag upptäckte Oasis och detta är en ganska stor grej för det var det första rockbandet från Storbritannien som jag lyssnade på. Oasis blev min vägledning in till den brittiska djungeln och det är därmed deras fel att jag blir kär i allt och alla som kommer från Storbritannien.


När jag var sexton så tyckte jag att Long Lost Penpal var den finaste och sorgligaste låten som fanns. Allt som Annika Norlin gjorde var fantastiskt.


Under gymnasietiden så började jag i smyg upptäcka musiken från 50- och 60-talet. Det var ju inte särskilt häftigt att lyssna på Chubby Checker eller The Beatles så jag höll det för mig själv.


Att jag var sådär töntigt kändisförälskad i Pete Doherty höll jag också för mig själv men både The Libertines och Babyshambles var så bra så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen.


Arctic Monkeys hittade jag för två år sedan, något som jag är väldigt glad för. De släpper nytt album när som helst nu tror jag.

Så jag tänkte avsluta detta absurpt långa blogginlägg med Gorillaz som jag inte började lyssna på förrän så sent som för ett år sedan. Det är ett typiskt sådant band som jag dissat utan att ens ge det en chans och sedan så visar de sig vara sjukt fantastiskt awesome! Det roliga är att jag inte alls gillade electro (om det nu är det man kan kalla det?) innan men numera lyssnar jag rätt mycket på det.

 

En sak till. Mannen som faktiskt satte igång mina funderingar i morse. Jag hittade honom på Spotify (vad annars?) och jag tyckte att han hade en så himla märklig och egen stil. Fast på ett bra vis liksom.

Jamie T.


Vaxöronploppar

Jag har lite för mycket att göra just nu så jag hinner liksom inte med att sitta vid internet för tillfället. Jag har inte ens tid till att titta på tv-serier längre, förstå vilken ångest jag får. Alltså så är det väääldigt mycket plugg för tillfället. Ibland känns idén om att utbilda sig nattsvart men så inser man hur roligt det är att vara lite medicinskt vetenskapligt skadad ibland.
Typ som idag när jag fick en plastbit med öronvax skjuten på mig. Okej den hade inget öronvax på sig men den hade precis varit instoppad i en hörselgång = jag tycker det är obehagligt när den kommer som en projektil mot mig = jag gallskriker och flyger upp från bordet som jag satt på.

Lärare:
Nu är sympaticus igång! Snabbt, mät blodtrycket på henne!

Ett ögonblick senare så står fem personer runt omkring mig och är jätteintresserade av att se på när jag får mitt blodtryck mätt. Ingen annan verkade liksom tycka att det var särskilt märkligt att få en öronplopp skjuten på sig.

Bob Dylan ska till Borlänge

Åh! Bob Dylan kommer till Peace & Love i sommar! Jag vet inte riktigt vart jag ska bli av just nu, förutom att jag vill till Borlänge då. Frågan är om jag kommer kunna för jag ska ju jobba hela sommaren men mannen är faktiskt snart 70 år gammal så man borde verkligen se honom uppträda innan det är för sent.


Min Bob

We do have love life

Så jag sitter och funderar på vad jag kan blogga om som någon möjligtvis kan vilja läsa om.

Kanske är min varande axel är intressant? Det tycker nämligen jag för efter min lilla vaccination så trodde  att det skulle komma 1-2 droppar var. Ska väl inte gå in på detaljer men det har kommit en hel del mer än så och dessutom vill det inte torka upp. Jag känner mig inte så flashig denna måndag.

Eller så skulle jag kunna berätta om hur Doctor Who fick mig att lyssna på Electric Light Orchestra. Fast det orkar jag inte, den historien sparar jag. Nä förresten, bara titta på avsnitt 10 Love & Monsters i säsong två så blir det förstått. I det avsnittet så finns också ett av mina favoritcitat, nämligen: "we do have a love life you know". Hehe, och den där serien är gjord för familjer i England.



En av mina favoritfilmer är







Anledningen till att jag älskar Nick & Norahs Infinite Playlist är inte enbart för att jag är totalt nerkärad i Michael Cera, utan själva filmen är ju väldigt bra också. Med ett superbt tillhörande soundtrack, typ som Shout Out Louds. Hur bra!?

Tidigare inlägg
RSS 2.0