Lite om hur jag blir förvånad
Ibland händer det att man får en sådan där fråga som egentligen har ett uppenbart svar men man blir så ställd av frågan så man vet ändå inte riktigt vad man ska svara. Jag vet ju inte hur det är för andra men sådär kan det bli för mig ibland i alla fall.
Idag fick jag en sådan fråga.
En annan människa: "Så har du några barn?"
Jag: Öööh... öööh... nej...
Egentligen borde jag kanske inte blivit så förvånad som jag blev för det är faktiskt inte helt ovanligt att tjejer i min ålder har barn, men det var verkligen den första gången i hela mitt liv som någon frågade mig om jag hade några. Det finns liksom inte ens på min karta att skaffa barn inom en lång, lång, lång, lång tid.
En lång, lång, lång, lång tid är cirka tio år i min värld.
En bebis är nog inget för mig
Idag fick jag en sådan fråga.
En annan människa: "Så har du några barn?"
Jag: Öööh... öööh... nej...
Egentligen borde jag kanske inte blivit så förvånad som jag blev för det är faktiskt inte helt ovanligt att tjejer i min ålder har barn, men det var verkligen den första gången i hela mitt liv som någon frågade mig om jag hade några. Det finns liksom inte ens på min karta att skaffa barn inom en lång, lång, lång, lång tid.
En lång, lång, lång, lång tid är cirka tio år i min värld.
En bebis är nog inget för mig
Kommentarer
Trackback
