Det där om besvärliga människor
Idag gjorde jag det, jag gav mitt blod till en blodpåse som åkte iväg någonstans i Sverige. Eller så stannade den kvar på sjukhuset där jag lämnade den. I vilket fall som helst så är jag ganska stolt (och vimmelkantig) som tre deciliter fattigare på blod.
Det mest spännande skulle jag ändå inte säga att det var att lämna blod utan det var sjuksköterskan som skötte nålstickandet och den så kallade 'peppningen'. Hon verkade normal först liksom, men efter att hon frågat om jag ätit frukost (svar: ja, jag blir yr i huvudet om jag inte äter något inom de första tio minutrarna sedan jag lämnat sängen så jag äter alltid frukost) så frågar hon "en riktig frukost"? Och höjer på ögonbrynen och verkar inte tro mitt svar ett dugg utan är fast besluten vid att jag är anorektiker. Sedan påpekar hon att min kompis J som också var med borde gå till psyket istället för att vara på blodcentralen bara för att hon säger att hon är lite rädd för nålar. Sedan tjatar hon om att J måste dra in 'den där kulan', alltså magen för att andas.
Smart drag att säga det till två tjejer i 20-årsåldern. Dessutom verkade hon inte kunna acceptera tanken på att vi var där bara för att vi ville leka goda för ett ögonblick, utan J var bara där för att hon var spruträdd och jag var där för... tja vem vet? Inte tyckte hon att vi skulle vara där i alla fall.
Avslutningsvis berättade hon att hon själv faktiskt också var rädd för nålar.
Men stick till psykavdelningen själv då jäkla kärring!
Nu kollar jag på Buffy the Vampire Slayer säsong två, avsnitt tre där: dam dam dam... Spike gör storartad entré!
Sexy Boy!
Det mest spännande skulle jag ändå inte säga att det var att lämna blod utan det var sjuksköterskan som skötte nålstickandet och den så kallade 'peppningen'. Hon verkade normal först liksom, men efter att hon frågat om jag ätit frukost (svar: ja, jag blir yr i huvudet om jag inte äter något inom de första tio minutrarna sedan jag lämnat sängen så jag äter alltid frukost) så frågar hon "en riktig frukost"? Och höjer på ögonbrynen och verkar inte tro mitt svar ett dugg utan är fast besluten vid att jag är anorektiker. Sedan påpekar hon att min kompis J som också var med borde gå till psyket istället för att vara på blodcentralen bara för att hon säger att hon är lite rädd för nålar. Sedan tjatar hon om att J måste dra in 'den där kulan', alltså magen för att andas.
Smart drag att säga det till två tjejer i 20-årsåldern. Dessutom verkade hon inte kunna acceptera tanken på att vi var där bara för att vi ville leka goda för ett ögonblick, utan J var bara där för att hon var spruträdd och jag var där för... tja vem vet? Inte tyckte hon att vi skulle vara där i alla fall.
Avslutningsvis berättade hon att hon själv faktiskt också var rädd för nålar.
Men stick till psykavdelningen själv då jäkla kärring!
Nu kollar jag på Buffy the Vampire Slayer säsong två, avsnitt tre där: dam dam dam... Spike gör storartad entré!
Sexy Boy!
Kommentarer
Trackback
