Simly The Best Cliché

All heder till Marcus Ehning. Visst kan jag erkänna att jag hejade på Roffe, men ärligt talat så var det ingen annan som förtjänade att vinna top 10 finalen så mycket som Ehning. Kul också att de som enligt min (extremt proffessionella) åsikt rider bäst kom etta och tvåa.

Se vad fin jag har gjort bilden. Förresten så är min dator ihoptejpad nu så förhoppningsvis håller den ihop ett tag till framöver. Vad skulle jag göra utan dig datorn liksom? Du måste överleva, jag har inte råd eller hjärta till att skaffa en ny!
Har även kollat på dressyren från London nu som jag spelade in igår kväll. I vanliga fall brukar jag aldrig kolla på dressyren av olika skäl. (Boooring)
Nej, ärligt talat. Alla har babblat om Totilas hela hösten ju så jag var tvungen att kolla in vad grejen var när jag hade chansen, hästen tävlar inte särskilt ofta liksom. Nu har jag sett vad grejen är i alla fall, och fy FAN. Jag har aldrig sett något liknande. Min favoritdel brukar alltid vara den ökade traven för det ser liksom ut som att hästarna på 600 kg svävar en decimeter ovanför marken. Totilas såg istället ut som att han dansade två decimeter över marken, genom hela programmet. Jag kom faktiskt på mig själv med att sitta och gapa framför TVn och det vet jag inte ens om det någonsin har hänt innan.

Det var inte så dumt att titta på Edward Gal heller för den delen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0