Can you be my chocolate boy?
Choklad skulle jag nog säga att det är min största svaghet. De flesta som känner mig vet att man bara behöver dingla med en Ballerina kaka framför mig för att jag ska komma springande med svansen mellan benen. Sanningen är dock, även om jag tycker det är lite synd, så passar choklad inte i alla lägen.
"Vad fan snackar hon om!?", tänker kanske någon likasinnad nu, men Lugn. Låt mig förklara.
För några veckor sedan så strosade jag omkring på KICKS i lugnans ro medan jag plockade åt mig några anstiktsmasker, vilket jag brukar göra med jämna mellanrum. Märk min förvåning och lycka när jag ser något som kallas "chocolate mud mask" stå bland de andra plötsligt så banala sorterna. Wow, tänker jag och roffar åt mig en, det kunde bara inte träffa fel. Så fel jag hade.
Vecka efter vecka gick och det där med choklad-mask kändes plötsligt inte så lockande längre, choklad i ansiktet liksom. Hur tänkte jag då? Igår så bestämde jag mig för att mot alla odds i alla fall ge det en chans och plockade ner den från hyllan.
Jag vet inte om det värsta var lukten eller konsistensen (det var som att hälla nutella i fejset) men det var inte roligt kan jag lova. Bara på grund av min fördömda envishet så stod jag ut i tio minuter, men aldrig igen! Aldrig mer vill jag ha en så spyframkallande lukterfarenhet eller dåligt minne av min älskade choklad. Numera ska jag nog hålla mig till gamla vanliga persika och jordgubbar.
Nu ska jag koncentrera mig på hur jag ska få någon att köpa ett par sådana här chokladskor åt mig.
"Vad fan snackar hon om!?", tänker kanske någon likasinnad nu, men Lugn. Låt mig förklara.
För några veckor sedan så strosade jag omkring på KICKS i lugnans ro medan jag plockade åt mig några anstiktsmasker, vilket jag brukar göra med jämna mellanrum. Märk min förvåning och lycka när jag ser något som kallas "chocolate mud mask" stå bland de andra plötsligt så banala sorterna. Wow, tänker jag och roffar åt mig en, det kunde bara inte träffa fel. Så fel jag hade.
Vecka efter vecka gick och det där med choklad-mask kändes plötsligt inte så lockande längre, choklad i ansiktet liksom. Hur tänkte jag då? Igår så bestämde jag mig för att mot alla odds i alla fall ge det en chans och plockade ner den från hyllan.
Jag vet inte om det värsta var lukten eller konsistensen (det var som att hälla nutella i fejset) men det var inte roligt kan jag lova. Bara på grund av min fördömda envishet så stod jag ut i tio minuter, men aldrig igen! Aldrig mer vill jag ha en så spyframkallande lukterfarenhet eller dåligt minne av min älskade choklad. Numera ska jag nog hålla mig till gamla vanliga persika och jordgubbar.
Nu ska jag koncentrera mig på hur jag ska få någon att köpa ett par sådana här chokladskor åt mig.
Kommentarer
Trackback
