Lite om att jag inte är tonåring längre

Igår när jag stod vid kassan inne på Kicks så hände en ganska oväntad sak. Något som är mer oväntat än att jag plötsligt lägger ner pengar på skönhetsprodukter (jag är inte så duktig på att ta hand om mig själv).

Kassatjejen: Har du något Kicks-kort?
Jag: Nej.

Och här förväntar man sig att hon ska gå direkt på frågan om jag vill ha något Kicks-kort. Detta händer ju i var och varannan butik, så om man skulle svara ja på alla som frågade så skulle man ju plötsligt äga en plånbok som var lika tjock som min TV från 90-talet.

Kassatjejen: Är du över 16?

...
...
...

Ungefär här brister jag ut i gapskratt. Jag tror inte att någon har frågat mig det sedan jag faktiskt var 16 och jag har ju alltid varit den som ser äldre ut än vad jag egentligen är. Det värsta är väl att jag inte ens vet om jag känner mig smickrad eller förfärad över frågan.

Jag skyller detta på alla snorungar som poppat upp överallt bara för att dem har sportlov. Jag kände mig som en tant inne på Kicks, ända tills jag fick den där frågan är klart.

Egentligen så tror jag inte ens att tjejen i kassan var seriös. Synd nog.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0