Non, je ne regrette rien


Jag har lyssnat på Edith Piaf hela kvällen (och natten) med några korta inslag av reklam. Oh, vad jag älskar dig Spotify! En reklamsnutt med Eliza Doolittle hade klämts in och den tjejen har en sak som jag alltid önskat att jag haft - charm. Jag blir lite kär i henne fastän jag känner mig ganska säker på min heterosexualitet.

Nu ska jag försöka sova, det har varit en lång och jobbig dag med väldigt mycket blod i alla dess former. Jag lyckades klämma min tumme också, fast jag antar att det inte gör att någon tycker synd om mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0